Tidsperioden för övergången från ungdom till vuxenliv, kan kallas skedet för utvecklandet av socialisation och jaget, ibland också tiden när vi intar ett etiskt synsätt.
Vi människor övergår efter pubertetsålderns tillväxt och kraftiga förändringar, genom ungdomen till vuxenlivet. Identiteten uppstår som ett resultat av en lyckad genomgång av ungdomsskedet. Med hjälp av identiteten, blir vi redo inför vuxenlivets ansvar och anpassningar, samt besvikelser, förluster och motgångar.
Övergången från ungdomens olika skeden till det följande och till vuxenlivet dröjer ungefär från 20 – 30-års åldern och kan ske nästan obemärkt. Vi kan uppleva stor tillfredsställelse och glädje över att ha lyckats och att livet går bra. Dessutom faller tidigare livserfarenheter på plats.
Övergången till vuxenlivet kan vara en djup rörande upplevelse
Frigörelsen från ungdomstiden kan också höra samman med vemod, längtan och till och med sorg. Övergången kan kännas svår även om det inte finns några tydliga orsaker. Vi kan känna oss kraftlösa och besvikna. Som unga vuxna, kan vi uppleva att idealen slås i spillror och drömmar inte uppfylls. Smärtan kan vara upprivande och till och med yttra sig som fysiska symptom.
Människorelationerna kan gå igenom stora förändringar. Det kan vara utmanande att hitta vår egen livsstil. Det är inte alltid lätt att identifiera våra egna resurser och vad de räcker till. Ofta är det svårt att hitta sätt att påverka vårt eget inre liv. Övergången kräver anpassningsförmåga och inlärning av nya färdigheter. Det är mycket vi ska lära oss och det är viktigt att vi ger oss själva tid. Kom ihåg att allt behöver inte vara klart på en gång – inte vi heller.
Kännetecken för vuxenlivet
I övergångsskedet till vuxenlivet blir det aktuellt att man:
- ställs inför ändringar i levnadssättet, till exempel mänskliga relationer och livstil och eventuellt när man grundar familj.
- begrundar sina egna värden, attityder, sin livsåskådning och världsbild.
- frigör sig från föräldrarna.
- godkänner sin egen sexualitet.
- planerar karriär och avlägger yrkesexamen.
- tar ansvar för sin egen ekonomi.
- integrerar sig i samhället.
Som vuxen – nytt perspektiv på livet och framtiden
Drömmar och ideal är starkt närvarande i sökandet av oss själva, vår individualitet och kontakt med andra människor och omvärlden. Egna värderingar och det etiska tänkandet utvecklas och finslipas när vi lever, experimenterar och ifrågasätter.
Oro för oss själva, framtiden och nya större saker i livet, är tecken på att nya perspektiv väcks. Vi lämnar ungdomens beskymmerfria tid bakom oss och kliver in i vuxenlivet, där vi möter på oron för framtiden. Världen runtom oss blir mer betydelsefullt. Arbetslivet och familj binder oss till samhället och förändrar vår rytm i livet.
En känsla som det nya vuxenlivet medför, är känslan av begränsning. För första gången i vårt liv kan vi stöta på konflikter med att de egna förmågorna, kunskaperna och tiden är begränsade. Genom detta förstärks vår självkännedom och självkänsla och vi kan styra vårt beteende mot våra möjligheter.
Att flytta hemifrån förändrar livet
När vi börjar studera, kan vi behöva flytta hemifrån till en annan ort. Detta är en mycket betydelsefull och stor förändring för en ung människa och det kan väcka starka och svåra känsloreaktioner. De vanligaste reaktionerna är ångest, trötthet, humörsvängningar, nedstämdhet, sömnsvårigheter och känsla av ensamhet.
Att flytta hemifrån är en psykologisk process. Vi lämnar vårt barndomshem och tidigare friheter som till exempel tvättade kläder, mat, städning och ekonomisk trygghet. Tryggheten och kärleken vi fått hemifrån från våra föräldrar förändras. Nu behöver vi klara oss själva i vardagsrutinerna och dess medförande uppgifter.
Självständigheten och att bo ensam kan vara det bästa som hänt – en frihet, men det kan också skapa ångest och rädsla. I början är det vanligt att lida av sömnsvårigheter eller av oförklarligt dåligt mående.
Separationen från barndomshemmet kan också vara en möjlighet att växa och utvecklas. När vi växer från ung till vuxen, lär vi känna oss själva och får uppleva att vi kan och klarar av att vara självständiga.
Ihop med partnen
Att flytta ihop med vår partner kan kännas som en lösning på ångesten av att leva ensamma. Men det behöver inte vara så.
Att leva tillsammans kan kännas lättare, eftersom vi då kan dela på det vardagliga ansvaret. Ibland försöker vi förklara att vi flyttar ihop på grund av ekonomiska- eller praktiska skäl. Men orsaken kan egentligen vara ångesten och rädslan som självständighetsfasen för med sig. Då finns det en risk att det gemensamma livet utvecklar en beroenderelation och bromsar ner vår egen självständighetsprocess. Då är det svårt för förhållandet att utvecklas och det är inte heller jämlikt.
”Ge dig själv tid och kom ihåg att allt behöver inte lösas på en och samma gång” (Citat)
Läs mer
- Livsskeden: https://mieli.fi/sv/förstasidan/psykisk-hälsa/livsskeden (Mieli ry)