Jag har varit med om mycket. Bakom mig har jag skolmobbning, sexuellt utnyttjande, alkohol- och spelberoende föräldrar och våld i nära relationer. Som term är våld i nära relationer okänd för många, och den omfattar mycket mer än fysiskt våld. Jag vill dela min berättelse eftersom jag tror att många som studerar brottas med liknande problem.
Våldet jag blivit utsatt för i nära relationer har aldrig varit fysiskt. Tvången och hoten började redan på lågstadiet:
”Du får inte berätta för någon, annars kommer tanterna från socialtjänsten och hämtar er.”
Jag var för första gången på väg till skolkuratorn på grund av mobbning. Också då jag skulle på ungdomspsykiatriska polikliniken skulle prata om att jag blivit sexuellt utnyttjad fick jag höra något liknande. Man fick inte prata om situationen därhemma, om pappas alkoholism eller mammas spelberoende.
I gymnasieåldern kom också ekonomiskt våld med i bilden, och mina syskon användes som medel för att skuldbelägga mig. När jag började gymnasiet flyttade jag till skolans elevhem. Hela min gymnasietid arbetade jag deltid två dagar i veckan, och för första gången i mitt liv tjänade jag pengar att röra mig med. Samtidigt pågick utredningar om sexuellt utnyttjande, som mamma till en början skuldbelade mig för. Hennes åsikt ändrades emellertid snabbt.
Summorna som mina föräldrar lånade var först små, men de började snabbt växa. En gång ringde mamma för att fråga om hon kunde låna lite pengar.
Jag var minderårig då, och mamma kunde disponera över mitt konto. Följande dag, när jag skulle betala mina uppköp vid butikskassan, visade det sig att mitt konto saknade täckning. Dagen innan hade där ännu funnits några hundra euro.
Det blev med tiden fler lån, och ännu i dag fortsätter mina föräldrar att be om nya. Jag ska snart börja tredje årets högskolestudier, och min partner och jag lever endast på mitt studiestöd. Jag har flera gånger sagt åt mina föräldrar att de inte får be mig om lån, eftersom jag helt enkelt inte har pengar och att låna ger mig ångest. Av mina yngre syskon har jag fått höra att det på grund av mig inte finns el eller rinnande vatten hemma, eftersom jag har vägrat ge lån. Ibland har mamma också sagt att hon inte kan köpa medicin längre, och hotat med att ta snabblån.
Den här sommaren eskalerade situationen, och ett av mina yngre syskon bad mig om ett lån till hyran, eftersom mitt syskon hade använt sina egna pengar på lån åt våra föräldrar. Det som gör mig mest ont är att mina syskon har lånat ut en stor del av sina studielån till våra föräldrar, och att de aldrig kommer få tillbaka pengarna på grund av den här lånespiralen.
Jag har äntligen börjat förstå att jag bara kan påverka mitt eget agerande, inte mina föräldrars eller mina syskons. Jag behöver inte känna mig skyldig för att jag inte lånar av mina små tillgångar till mina föräldrar, eller känna mig skyldig för att jag har det bra nuförtiden.
Jag studerar till diplomingenjör i en sektor med utmärkta jobbutsikter. Jag har en underbar partner och vänner som stöttar mig. Det gör inget om jag ibland skämmer bort mig eller går på studentevenemang i stället för att sätta undan pengar till lån. Det viktigaste är att sköta om sig själv, och det lönar sig att ha låg tröskel för att söka hjälp.
Lämna ett svar