Allmän information om självmedkänsla

Läs hela artikeln nedan.

Vad är självmedkänsla?

Självmedkänsla är ett medkännande förhållningssätt till sig själv, särskilt när det är svårt eller när man känner sig otillräcklig. Det innebär att acceptera sin mänsklighet, ofullkomlighet och imperfektioner, och att möta sig själv och sina misstag med värme och förståelse. Självmedkänsla innefattar också att hjälpa, stödja och uppmuntra sig själv. En person med självmedkänsla behandlar sig själv som en god vän.

Självmedkänsla är inte beroende av prestationer eller yttre bekräftelse. Istället för att fråga ”Är jag tillräckligt bra?” frågar man med självmedkänsla ”Vad är bra för mig?”

Självmedkänsla är ofta mild, men kan också visa sig som en stark, energisk kraft. Då handlar det om att ta hand om sina behov, sätta och skydda gränser, och skapa förändring i sin situation.

Vad självmedkänsla består av

Enligt medkänsleforskaren Kristen Neff består självmedkänsla av tre komponenter:

1. Medveten närvaro över vad som händer inom oss. Detta innebär att möta svåra känslor och lidande utan att förminska, undertrycka, överdriva eller låta dem definiera oss.
2. Delad mänsklighet – förståelsen att sårbarhet, misstag och motgångar är en del av allas liv. Ingen är perfekt; att vara människa innebär att vara ofullkomlig.
3. Vänlighet mot sig själv – att uppmuntra och stötta sig själv. I svåra stunder behandlar vi oss själva vänligt och konstruktivt istället för att döma eller kritisera.

Självmedkänsla minskar lidande

Självmedkänsla stödjer oss på många sätt. Det hjälper oss att möta utmanande situationer eller saker som orsakar ångest eller rädsla, underlättar problemlösning och lugn, och minskar självkritik. Det är motsatsen till perfektionism och kan förebygga utbrändhet.

Forskning visar att självmedkänsla kan leda till:

• Minskad depression och ångest
• Ökad kreativitet
• Mer lycka
• Optimism
• Inspiration och entusiasm
• Minskad rädsla för misslyckande
• Stresslindring
• Förbättrade relationer

Vad självmedkänsla inte är

Självmedkänsla är inte lathet eller att ge upp, eller en ursäkt för att inte försöka. Om en god vän höll på att ge upp något svårt men viktigt, skulle du inte säga ”Strunta i det”, utan istället uppmuntra vänligt.

Självmedkänsla hindrar inte motivation att uppnå meningsfulla mål; tvärtom, det erkänner att viktiga prestationer kan kräva ansträngning. Misstag blir lättare att möta och lära sig av. När självvärdet inte är kopplat till prestation finns mer utrymme för kreativitet och mod.

Självmedkänsla förväxlas ibland med självömkan. Självömkan får en att fastna i negativ känsla eller förstärka den, medan självmedkänsla hjälper en att observera lidandet och stödja sig själv att ta sig vidare. Att möta och hantera utmaningar med självmedkänsla är modigt och konstruktivt.