Lähes kaksi vuotta sitten sain ensimmäisen paniikkikohtaukseni aivan yllättäen. En ymmärtänyt, mistä oli kyse, ja lakaisin kaiken maton alle yrittäen jatkaa normaalia elämää.
Pian ymmärsin, ettei se onnistunut. Kohtauksia tuli yhä useammin, mikä oli vaikeaa. En kertonut kellekään, ennen kuin vuoden kärsittyäni uskalsin ottaa yhteyttä koulupsykologiin.
Miksen hakenut apua aiemmin? Mielessäni pyöri ajatuksia siitä, että ”ongelmani eivät ole riittävän suuria”, ”muilla menee huonommin”, ”en halua vaivata ketään” jne.
Tiedän, että monet ajattelevat samoin eivätkä siksi uskalla hakea apua, mutta hakekaa silti. Se on ehdottomasti paras tekemäni päätös! Tiedän, ettei se ole helppoa, mutta lopputulos on sen arvoinen.
Uskalla hakea apua, puhu ystävän tai perheenjäsenen kanssa, kerro siitä kelle tahansa, jottei sinun tarvitse olla yksin.
Muista kysyä ystäviltäsi ja tutuiltasi, mitä heille kuuluu – se vie vain muutaman sekunnin mutta merkitsee paljon enemmän!
Tarinan tausta
Osana #AvunArvoinen -kampanjaa keräsimmet opiskelijoiden tarinoita avun hakemisesta ja siihen liittyvistä haasteista. Julkaisimme näitä tarinoita pitkin kampanja-aikaa 12.–23.4.2021 näyttääksemme miten moninaisia kokemuksia opiskelijat ovat kohdanneet avun etsimisen polulla. Tämä tarina julkaistiin neljäntenä yhteensä seitsemästä tarinasta. Löydät muut tarinat kampanjasivuilta.
Opiskelijoiden mielenterveyspäivän #AvunArvoinen -kampanjalla halusimme kannustaa nuoria ja opiskelijoita jakamaan kokemuksiaan. Ennen kaikkea haluamme kannustaa sinua hakemaan apua, kun koet sitä tarvitsevasi.
För snart två år sedan fick jag min första panikattack från ingenstans. Jag förstod inte vad som hände och sopade allt under mattan och försökte leva normalt.
Snabbt insåg jag att det inte gick, attackerna blev fler och fler, det blev tufft. Jag berättade inte för någon, förrän jag efter ett års kämpande vågade kontakta skolans psykolog.
Varför sökte jag inte hjälp tidigare? Jo, för att jag kämpade med tankar som att ”mitt problem är inte tillräckligt stort”, ”andra har det värre” och ”vill inte vara en börda” osv.
Jag vet att många tänker liknande och vågar därmed inte söka hjälp, men snälla sök hjälp. Det är helt klart det bästa beslutet jag tagit! Jag vet att det är jobbigt och inte lätt, men i slutändan är det värt det.
Våga söka hjälp, prata med en vän eller familjemedlem, säg åt vem som helst så att du inte behöver vara ensam.
Kom ihåg att fråga era vänner och bekanta hur de mår, det tar bara några sekunder, men betyder så mycket mer!
Berättelsens bakgrund
Som en del av kampanjen #VärdHjälp samlade vi in studerandes berättelser om att söka hjälp och utmaningar som är förknippade med det. Vi publicerade berättelserna under kampanjtiden 12–23.4.2021 för att visa hur mångfacetterade upplevelser studerande har fått då de sökt hjälp. Den här berättelsen publicerades som den fjärde av sammanlagt sju berättelser. Du hittar de andra berättelserna på kampanjsidan.
Med kampanjen #VärdHjälp kring Dagen för psykisk hälsa bland studerande ville vi uppmuntra unga och studerande att dela med sig av sina erfarenheter. Framför allt vill vi uppmana dig att söka hjälp närhelst du upplever dig behöva det.
Vastaa