, , Välbefinnande, Mental hälsa, Studier, uupumus

18


För en öppnare och omtänksammare universitetsgemenskap

För tio år sedan hände flera omvälvande saker samtidigt i mitt liv. Jag förlorade mitt första barn mitt i graviditeten och blev lämnad utan förvarning när jag väntade mitt andra barn. Sedan levde jag en utmattande vardag som arbetande ensamförälder. Gamla förluster som jag inte bearbetat kom upp till ytan i den nya krävande livssituationen och ledde slut till en medelsvår depression. Då var jag inte längre studerande, men ung vuxen. Jag sökte hjälp hos företagshälsovården och fick till slut FPA:s stöd för rehabiliterande psykoterapi. Jag gick i terapi i flera år och fick livsglädjen tillbaka. Det finns många av oss, helt vanliga människor som i något skede inte längre klarar pressen. Var femte finländare insjuknar i depression någon gång under sitt liv. Lyckligtvis tillfrisknar också många.

Psykisk ohälsa ökar bland universitetsstuderande

Den psykiska ohälsan bland universitetsstuderande har ökat under hela den tid som den psykiska hälsan systematiskt följts upp i Hälsoundersökningen för högskolestuderande. I den senaste undersökningen som genomfördes 2016 uppgav 29 procent att de led av psykisk ohälsa då motsvarande siffra 2000 var 23 procent. År 2017 anlitade över 10 procent av det totala antalet studerande SHVS (Studenternas hälsovårdsstiftelses) tjänster med den mentala hälsan som orsak. Varför ökar den psykiska ohälsan bland universitetsstuderande?

Forskarna Juhani Saari och Tiia Villa fördjupade sig i universitetsstudenternas bristande välbefinnande utgående från materialet i hälsoundersökningen 2016 och fann särskilt två fenomen som ser ut att förstärka de rapporterade psykiska problemen jämfört med tiden strax efter millennieskiftet. Dels verkar försörjningsproblemen bli kroniska och dels ökar ensamheten och avsaknaden av samtalsstöd från närstående.

Varför söker studenterna hjälp?

Våren 2016 genomförde Studentkåren vid Helsingfors universitet en enkät för att utreda studenternas upplevelser av SHVS mentalvårdstjänster och universitetets studiepsykologer. Vi frågade bland annat vilka utlösande faktorer som fått personen att söka hjälp. I de öppna svaren uppgavs åtminstone följande orsaker:

  • Plötsliga personliga kriser, bland annat kraschade parförhållanden
  • Stress och överbelastning
  • Vräkningar och försörjningsproblem
  • Långvarigare problem som eventuellt börjat redan före studietiden (problem i barndomshemmet, mobbning)

Hur kan man förebygga psykisk ohälsa?

Många av orsakerna ovan kan påverkas genom att man påverkar omständigheterna. Det är lättare att klara av personliga kriser om man har ett mer omfattande skyddsnät än till exempel den partner man separerar från. Genom att studentföreningarna är genuint öppna för alla får alla möjlighet att bygga upp sociala nätverk. Genom att se till att arbetsmängden i examina och kurser motsvarar antalet studiepoäng och att studenternas försörjning är tryggad så att de kan studera på heltid kan man minska överbelastningen. En tryggad försörjning förebygger också vräkningar och ekonomiska svårigheter. Det svåraste är att i efterhand påverka vad som hänt i barndomen eller den tidiga ungdomen, men där kommer fungerande hjälptjänster och en varm, välkomnande studentgemenskap in i bilden.

Nåd mot den sjuka

I november–december 2018 ordnar Studentkåren vid Helsingfors universitet en kampanj med hashtaggen #kaikkihyvin? för en öppnare samtalskultur och en omtänksammare universitetsgemenskap. Det är ingen skam att lida av psykisk ohälsa eller få en psykisk diagnos. Det är starkt att erkänna att man behöver hjälp, och att söka hjälp. Hjälpen måste finnas tillgänglig oavsett om det är inom studenthälsovården, den kommunala hälso- och sjukvården eller företagshälsovården. Dessutom kan vi alla visa omtanke om varandra. I efterhand var en av de värdefullaste meningarna jag fick höra i min traumatiska situation för tio år sedan den jourhavande läkarens ord på förlossningsavdelningen när hen konstaterade att inget mer kunde göras för att förhindra en alltför tidig förlossning: ”Du har inte kunnat orsaka det här”. Vilken lättnad mitt i mardrömmen!

Du som mår dåligt måste vara nådig mot dig själv. Den psykiska ohälsan är inte ditt fel.

Den här tanken vill jag tillämpa på den psykiska ohälsan. Du som mår dåligt måste vara nådig mot dig själv. Den psykiska ohälsan är inte ditt fel. Om livet hittills behandlat dig väl behöver du inse att alla inte har samma utgångsläge som du, och vara nådig mot dem. Ingen har själv orsakat sin psykiska ohälsa, och det blir inte bättre om man utesluter eller stämplar personen. Det som hjälper är lagom stöd och vid behov professionell hjälp. Det är samhällets uppgift att den hjälp som behövs också kan ges.

Om livet hittills behandlat dig väl behöver du inse att alla inte har samma utgångsläge som du, och vara nådig mot dem.

2 vastausta aiheeseen “”Det här är inte ditt fel””
  1. Helena Martin

    Hej, roligt att Nyyti är tvåspråkigt! Själv jobbar jag på ett projekt ’Vägledningscenter på svenska i Hfors’ som försöker utveckla vägledningen för svenskspråkiga studerande på tredje stadiet, dvs i högskolor. Vårt projekt är ministeriestött och initierat av Arcada och Helsingforsalliansens högskolor. Den mentala biten spelar stor roll och era sidor ger mycket bra inspiration och info. Tack för det :)!

    Sedan en sak som jag undrar om ni kunde ta upp på er sida: Du skriver att du gick flera år i FPA stödd rehabiliterande psykoterapi. Är det inte så att stöd beviljas för max 3 år, och om din depression återkommer måste det gå 3 år (?) efter att du avslutat din föregående terap för att du skall kunna ansöka om ny? Om du är ung vuxen, inte mera studerande, och behöver sporadisk hjälp och stöd och inte kan räkna med företagshälsovården, som inte fungerar på alla arbetsplatser, hur gör du då? Även om du är beredd att betala själv är det väldigt svårt att hitta svenskspråkiga terapeuter som har lediga tider.

    Svara
    • Sofia Lindqvist Sofia Lindqvist

      Hej Helena! Tack för ditt inlägg. Roligt att du hittat nyttigt material på våra sidor. Fint att det får spridning också via Vägledningscentret!

      Du har rätt i att den FPA-stödda terapin är begränsad till högst tre år. Då minst fem år gått sedan den föregående terapiperioiden upphörde kan du ansöka om en ny stödperiod. Jag valde att själv bekosta ett fjärde, nedvarvande år. Det stämmer att det kan vara utmanade att hitta en terapeut, särskilt på svenska. Djungeltrumman torde vara den mest fungerande för tillfället. Vi hoppas att terapigarantin underlättar läget ännu under den här regeringsperioden.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *